– Vi behöver inte pengarna just nu, vi behöver dem bättre längre fram. Att pausa är en jättebra möjlighet, och vi hoppas ju att pengarna ökar i värde under tiden, säger han.
Det är en nöjd Michael Müller som svarar när KPA Pension ringer upp för att prata jobb och pensioner. Inte undra på: hans bok Gästriklands spelmän har nyligen korats till Årets hembygdsbok 2025.
– Det är faktiskt ganska häftigt! Väldigt roligt, säger han med eftertryck.
Michael Müller har verkligen gjort en livsresa. Född 1953 i Sverige av tyska föräldrar växte han upp under efterkrigstiden, i ett land som kom undan kriget betydligt lindrigare än föräldrarnas hemland.
Att välja yrke var inte helt lätt. Efter ett kort inhopp på en ekonomutbildning sadlade han om till mellanstadielärare via Lärarhögskolan i Gävle med examen 1976.
Det blev lärarjobb i Sandviken några år, men han trivdes sådär. Det fanns annat som lockade: hantverk, gröna vågen och svensk folkmusik.
– Jag började dansa folkdans redan i tonåren. När jag blev lite äldre tog jag upp fiolspelandet och mitt intresse för folkmusik bara växte.
I början av 1980-talet började han på Malungs folkhögskola för att få ägna sig åt folkmusiken.
Man tar emot skräp och skrot, och lämnar tillbaka guldklimpar.
Med lärarjobbet hade han däremot kommit till vägs ände. Han längtade efter att få jobba med händerna, ett mer praktiskt inriktat liv. Efter en möbeltapetserarutbildning i Ljusdal öppnade han eget i Gävle i början på 1990-talet.
– Jag gillade skapandet: man tar emot skräp och skrot, och lämnar tillbaka guldklimpar. Det var tacksamt, säger han.
Det blev tio år i branschen, innan han fick chansen att ägna sig åt sitt största intresse: folkmusiken. Under flera decennier hade han gjort sig ett namn som spelman, arrangör och producent av folkmusik. När regionfinansierade
Musik i Gävleborg inrättade en heltidstjänst för produktion av folkmusik var han en given kandidat.
– Det var en unik tjänst. Det var fantastiskt roligt, jag fick jobba med musik på heltid fram till min pensionering 2017.
När han fick nys om möjligheten att pausa tjänstepensionen, tog han direkt tillfället i akt. – Både jag och sambon Christina beslöt oss för att pausa de tjänstepensioner som är möjliga. Vi klarar oss bra på det vi får ut i pensionsväg idag, åtminstone så länge vi är tillsammans.
Viktigt i sammanhanget är att de inte har några skulder på fastigheten Lugnet i Oslättfors där de bor.
– Utan skulder kan man leva billigt. Vi har heller inte behov av att exempelvis ge oss ut på långa och dyra resor.
Tanken är att låta tjänstepensioner löpa omlott: några pensionsförsäkringar går ut 2027, medan andra pausats så att uttaget börjar igen 2028.
– Vi behöver inte pengarna just nu, vi behöver dem bättre längre fram. Att pausa är en jättebra möjlighet, och vi hoppas ju att pengarna ökar i värde under tiden.
Processen med pausandet var smidig och blanketten från pensionsbolaget enkel att fylla i. Men någon mer paus lär det inte bli.
– När tjänstepensionen tar slut är jag väl 77 eller 78 år gammal. Då får vi klara oss med det vi har, helt enkelt.
Kvar finns Lugnet att ägna sig åt. Där har Michael och Christina byggt upp en verksamhet för bed & breakfast, bröllop, dop och andra aktiviteter. Och spelmansstämmor, förstås…
– Så länge vi orkar och tycker det är roligt fortsätter vi driva Lugnet. På sommaren vill vi ändå inte vara någon annanstans i världen – då kan vi lika gärna hålla öppet och ta emot gäster här.
Foto: Mats Åstrand
Mer om pausad tjänstepension
Michaels berättelse är en av flera som ingår i KPA Pensions nya rapport om möjligheten att pausa eller förlänga tjänstepensionen. Sedan möjligheten infördes har många kunder valt att justera sin utbetalning utifrån livssituation, ekonomi och framtida behov.
Läs rapporten:
Ökad frihet och trygghet – första året med flexiblare tjänstepensionsuttag