Pensionen fick vänta när livet ställdes på ända

– I morse var jag på gymmet och tränade. Jag har opererat höfterna, det är viktigt att träna och hålla kroppen i gång.

Till sommaren fyller han 73 år och om livet rullat på som planerat skulle han ha varit pensionär sedan ett antal år tillbaka. Han och frugan Marianne hade planerat för att båda två skulle sluta jobba vid 67 års ålder. En allvarlig sjukdom ledde istället till att Marianne avled något år innan pensionering. För Jan ställdes förstås hela livet på ända.

– Vi hade ett lantställe nere i Halland vi skulle renovera och flytta ner till. Så blev det ju inte, jag hade ingen lust att flytta dit ensam. Istället behöll han lägenheten i Göteborg, liksom lantstället. Och han sköt upp pensioneringen på obestämd tid.

– Jag har fortsatt att jobba, och det har varit bra för mig. När man fyller 67 får man söka om sin tjänst, och då har jag kunnat omförhandla min lön. Det har varit positivt.

Jan Folkesson har levt ett helt yrkesliv inom hantverk och byggnation. Efter att ha utbildat sig till snickare i hemkommunen Kungsbacka har han jobbat som anställd och även drivit ett eget byggföretag tillsammans med en snickarkollega.

– Jag har även jobbat som ”blixtgubbe” nere i Göteborgs hamn. Då var jag hemma med första barnet och jobbade extra på kvällar och nätter. Det var ett sätt att dryga ut försörjningen för min dåvarande familj.

Efter en period som fastighetsansvarig på ett fastighetsbolag sadlade han om. Först utbildade han sig till lärare på gymnasiets byggprogram, men vikande elevunderlag under byggkrisens 1990-tal såg till att han fick tänka om igen.

– Då sadlade jag om till slöjdlärare och fick första slöjdlärarjobbet 1994. Och ja, jag håller ju fortfarande på

Det är ett yrkesval han inte ångrar.

När frugan Marianne gick bort var det tur att han befann sig i en efterfrågad yrkesgrupp. Det var fördelaktigt att fortsätta jobba, både socialt och ekonomiskt.

– Jag insåg att det lönade sig att jobba vidare efter man fyllt 65 år. Det rörde sig om uppåt 2 000 kronor mer i månaden i pension om jag fortsatte jobba.

Ända fram till han fyllde 70 år hade han Mölndals kommun som arbetsgivare.

– Då ville jag gå ner i arbetstid, samtidigt blev jag erbjuden en tjänst på en nybyggd skola i kommunen. Men bygget drog ut på tiden, och jag började se mig om efter en ny arbetsgivare.

Det hör kanske inte till vanligheterna att 70-åringar söker lärarjobb, men Jan både sökte och fick ett deltidsjobb på en friskola i centrala Göteborg.

– Det passar mig, jag trivs att det händer mycket i mitt liv. Jag gillar att ge mig in i nya saker!

I samband med att han gick ner i arbetstid började han ta ut den allmänna pensionen. Däremot har han skjutit upp uttaget av sin tjänstepension så länge som han har haft jobb.

– Jag jobbar gärna vidare som slöjdlärare på deltid, på så vis kan jag leva lite flottare. Jag har kvar lantstället och det drar en hel del utgifter.

Tjänstepensionen har han inte funderat så mycket på, dels för att han skjutit på uttaget, dels för att tjänstepension är en relativt liten del av hans sammanlagda pension.

– Jag räknar med att mina arbetsgivare genom åren hanterat mina pensionsinbetalningar på rätt sätt. Hade tjänstepensionen varit en större del av den totala pensionen hade jag ägnat större intresse åt saken.
Något återbetalningsskydd har han inte. Det var ett beslut han och tidigare frun Marianne var överens om.

– Vi skulle ju leva länge. Nu blev det ju inte så för henne, ledsamt nog.

I januari fick han sina första utbetalningar av tjänstepensionen. Något som överraskande honom en smula.

– Jag är rätt säker på att jag har begärt att återigen skjuta upp pensionsuttaget – jag får kolla upp det. Jag har två olika tjänstepensioner från KPA Pension: en som är livsvarig
och en som är tidsbegränsad på fem år.

Med den nya lagen om pausad tjänstepension får Jan nya möjligheter att skjuta upp pensionsuttaget.

– Jag kände inte till den nya lagen, men det låter bra. Det blir enklare för oss som vill
fortsätta jobba.

Han har anställning på Svartedalsskolan fram till augusti. Hur det blir med höstterminen är ännu inte bestämt.

– Förmodligen fortsätter jag jobba om min tjänst förlängs. Det beror lite på omständig-
heterna, jag förhåller mig lite fritt till det än så länge, säger han och fortsätter:

– Det är klart man kan bli trött på eleverna ibland, jobbet kan vara påfrestande. Samtidigt känner jag att jag gör stor nytta här, inte minst för de elever som inte är så motiverade i skolan. Nu har både jag och eleverna blivit bekanta med varandra, då är det lättare att fortsätta.