Att de allmänna prisökningarna tog fart i fjol gav en mer än 50-procentig ökning av kommunsektorns pensionskostnader. Hävstångseffekten beror på att pensionsskulden och löneunderlagets historiska löner indexeras med prisbasbeloppet PBB. Det är dessa uppräkningar som är största kostnadsboven. Om inflationen skulle falla tillbaka till Riksbankens mål på 2 procent ligger pensionsskulden kvar på nya högre nivåer, men kommande uppräkningar blir betydligt mindre.
– Får vi ner inflationen minskar pensionskostnaderna mot en mer normal nivå, förklarar Sven Lannhard, chef för pensionsekonomienheten på KPA Pension. Det väntas inte ske 2024, eftersom PBB för det året fastställs i juni 2023. Men inför 2025 räknar SKR och andra bedömare med att inflationen och PBB är nere på målnivån.
Det gör att de totala pensionskostnaderna fortsätter öka 2024 med 10 respektive 8 procent i en exempelkommun och exempelregion för att 2025 i stället sjunka med 25 respektive 35 procent, enligt KPA Pensions nya prognos från april.
En annan osäkerhetsfaktor har till stor del försvunnit: avtalsrörelsen. Även om lönerna ökar något mer än tidigare, blir inte fler automatiskt berättigade högre förmånsbestämda pensioner. Taket bestäms av inkomstbasbeloppet, som styrs just av den samlade löneutvecklingen.
Därutöver finns en särskild osäkerhetsfaktor i år, och det är hur många som väljer förmånsbestämd pension respektive kommunsektorns nya avgiftsbestämda avtal AKAP-KR. Kretsen av valberättigade har utökats och om fler blir kvar i förmånsbestämd pension ökar de samlade kostnaderna något i det korta perspektivet.
– Vi har facit i augusti, konstaterar Sven Lannhard.
Text: Lars Gunnar Wolmesjö